Röda Rummet -Strindberg

Jag har valt att skriva om hur samhället inte är idealistiskt. Boken jag tänker läsa heter Röda Rummet och utgavs 1879.
Ett av boken huvudtema är hur karaktärerna i boken lyckas/misslyckas beroende på sina ideal.

Samma nu som då?

Man kan utan problem konstatera att sättet vi lever våra liv på idag, skiljer sig drastiskt från livet som levdes på medeltiden. Vi har ju massor av intressant och  intelligenta  saker som hjälper oss genom livet, till exempel datorn jag skriver på just nu, en relativt ny uppfinning. Men det är inte det detta inlägg skall handla om, utan om vi fortfarande har samma ideal idag som fanns redan på medeltiden?

En sak som man skulle kunna ta upp är kvinnor som föder barn utan en man i hushållet. År 2012 är detta ett vardagligt scenario. Ett par skiljer sig, fadern känner att papparollen inte är något för honom, man råkar dricka lite för mycket på firmafesten och nio månader senare står man där med en bebis i famnen. Så var det definitivt inte på medeltiden.
Födde du ett barn utan en man vid din sida, och folket visste om det, var slutet nära för dig. Här visades ingen barmhärtighet. Mor utan man? Antingen av med huvudet eller hängas. Vilken metod det än blev, dö skulle man.
Detta låter alldeles galet i våra öran men hur kan man förnedra sig själv på det viset.? Att ha samlag med en man inte kommer att uppfostra sin avkomma, det kan ha berott på ren idioti från kvinnans sida men det kan ju också ha varit våldtäkt. Detta togs inte så noga i beräkningen. Hamnade du i denna position var du en skam för där du bodde, det fanns ingen annan väg ut än att dö. Ja, man kunde ju givetvis rymma, men hur stora är chanserna att man faktiskt skulle överleva?

Dagens populära tvprogram tackar nog för att vi inte tänker på samma sätt när det kommer till mödrar utan män, annars hade deras program varit extrema floppar.

Personligen tycker jag att man ska ha all rätt att få uppfostra ett barn utan en man vid sin sida, vem säger att kvinnor inte kan klara sig själva?

Djurparker- yay eller nay?

Skansen har stått på samma ställe sedan 1891. Skansen har varit en del av min barndom och gett mig, och många fler, möjlighet att se djur som man troligtvis aldrig skulle få chansen att se annars. Skansen öppnar dörrar till en ny värld, men, är det verkligen rättvist?
Djuren är fast där, i sina små utrymmen utan att ha något att säga till om. På vilket sätt är det rättvist? Vi pratar hela tiden om jämställdhet och lika rätt för alla, borde inte detta gälla även för djuren?
Jag inser givetvis att man någonstans måste dra en gräns mellan djur och människor men på vilket sätt har djuren förtjänat att bli visuellt utsatta? Man kan ju knappast påstå att det är djurens fel att de har blivit utrotade, "vi ber så hemskt mycket om ursäkt, det är absolut vårt fel. Det var ju vi som ställde oss framför geväret och därför är vi numera utrotade."'
Inte nog med att vi utrotar dem, vi låser sedan in dem i trånga utrymmen där de får stå och bli utglodda. Inte för att dra alla över en kant men barn kan vara rätt hemska ibland och ibland kan dessa barn få för sig att det är en strålande idé att kasta pinnar och stenar på djuren. Jag kan garantera att detta är en idiotisk idé.
Sedan tycker jag ju dock att djur som är utrotade förtjänar att samla ihop sig och reproducera, kanske dock inte i en allmän miljö. Det samma gäller när det kommer till forskning, vi kan lära oss massor av djur men det kanske inte är någon vidare idé att ha det rakt under näsan på befolkningen.

Det kanske inte är meningen att man ska bekanta sig med vargen. Det kanske snarare är meningen att man ska få höra om historier av de som vandrat uppe i bergen och stött på en flock och sedan varit tvungna att fly för att kunna dela med sig av sin upplevelse och för att kunna berätta om det vackra kreatur som liknar dess släktingar, hunden.

Världens rörigaste inlägg, men det funkar någorlunda.